SOS Barnbyar: Person med olämpligt intresse för minderåriga — stordonator besökte även Wiener Sängerknaben

Oroväckande nya avslöjanden om den person som utsatte barn för olämplig behandling, och som barnskyddsorganisationen uppvaktade: Mannen bedrev inte bara sin verksamhet där — han dök även upp vid andra ungdomsinrättningar

Granskning, FALTER 51/2025, 16.12.2025

Funcke-Bonnet levde fram till sin död i Aschbach-Markt i Niederösterreich. Där var han en välkänd man. Även ”hans läggning var känd”, som en granne säger. På bilden hedras jubilarer av kommunen, de står inte i något samband med anklagelserna Foto: zVg

Naturligtvis känner bondkvinnan denna man. I färggrant förkläde står hon i dörröppningen till sin fyrkantsgård i Mostviertel. ”Han var intresserad av barn”, minns hon. Hennes svärfar hade redan på 70-talet jagat bort honom från gården. Funcke-Bonnet ville nämligen ”att pojken skulle sova i hans säng”.

Funcke-Bonnet är den stordonator som mellan 2010 och 2014 i en nepalesisk SOS Barnbyar ska ha utsatt pojkar i åldern 13 till 16 år för olämplig behandling. 40 år tidigare hade en bonde kastat ut honom. Han skyddade sin son mot den förmodade personen med olämpligt intresse för minderåriga.

Vad bonden lyckades med på sin tid, klarade Helmut Kutin uppenbarligen inte av. Presidenten för SOS Barnbyar Österrike och SOS Barnbyar International lät mannen i åratal sova i den nepalesiska SOS Barnbyar Lumbini.

Ändå kände Kutin, som Falter avslöjade i början av november, till mannens olämpliga läggning. Trots det uppvaktade han stordonatorn, skickade julkort till honom, besökte honom — och bjöd in honom till barnbyanläggningar i Nepal. 2013 hjälpte SOS Barnbyar till och med till att skicka en nepalesisk ungdom till Mostviertel.

Stordonatorn var länge ett spöke. På internet finns det lite om ättlingen till en tysk bryggeridynasti. I augusti 2022 dog han vid 93 års ålder som en oförvitlig medborgare.

Falter-granskningar om Funcke-Bonnet avslöjar nu upprörande fakta. Funcke-Bonnet sökte hela sitt liv närhet till barn. Han dök upp i Wiener Sängerknabens omklädningsrum, var ständig gäst vid Jungschar-evenemang, skänkte en skulptur till ett daghem. Funcke-Bonnet umgicks i förnäma kretsar, var vän med högt uppsatta politiker — och väl bekant med Helmut Kutin, efterträdaren till den berömda barnbygrundaren Hermann Gmeiner. Gmeiner ska också ha utsatt barn för olämplig behandling.

Den internationella SOS-paraplyorganisationen har dock svårt med uppgörelsen. Än idag ska Gmeiner och Kutin dyrkas i världens barnbyar, enligt vad informanter rapporterar till Falter. I centrum för kritiken står nu Domenico Parisi. Sedan juli är italienaren styrelseordförande för SOS Barnbyar International.

Parisi har själv vuxit upp i en barnby i Italien. Kutin, hävdar medarbetare, betecknar han som ”mentor och nära vän”. Därför skulle anklagelserna mot barnbyhövdingen än idag inte kommuniceras tydligt — och därför har de ännu inte nått alla barnbyavdelningar.

Kutin var närmare knuten till Funcke-Bonnet än vad som hittills varit känt. Det visar Falter-granskningar. Spåret leder till Liechtenstein, till Lutro-stiftelsen. Där fanns stordonatorns förmögenhet, där satt även Kutin i 13 år i stiftelserådet, från 2003 till 2016.

1998 dyker Lutro upp för första gången i Liechtensteins skatteförvaltning. Dess syfte: att stödja allmännyttiga och välgörande institutioner. Furstendömet erbjuder stiftelser en hög grad av konfidentialitet, grundarnas namn behöver inte offentliggöras, dessutom är de skattegynnade.

Nästan en miljon euro flöt via Lutro-stiftelsen — och inte, som vanligt, via ett österrikiskt donationskonto — till Nepal. Med pengarna byggde SOS Barnbyar familjehus.

Till exempel i den nepalesiska barnbyn Lumbini. Vid invigningsceremonin 2010 satt Funcke-Bonnet bredvid Christian Moser, i 17 år verkställande direktör för SOS Barnbyar Österrike, förmodad medvetare och mörkläggare av olämplig behandling av barn. Först efter Falter-avslöjandena om missförhållanden i österrikiska barnbyar sade organisationen upp honom.

”Med anledning av invigningen av SOS Barnbyar Lumbini har vi ställt herr Funcke-Bonnet särskilt i centrum”, skrev Kutin till barnbykollegor. Och tre år senare noterade han i ett brev till Funcke-Bonnet: ”Jag önskar av hela mitt hjärta att du äntligen ska kunna uthärda din svåra barndom och ungdom genom besöken i Nepal.”

En expertrapport (Independent Special Commission, ISC), som SOS Barnbyar International beställde 2021, klassar penningöverföringen via Liechtensteinstiftelsen som ”ovanlig och potentiellt högrisk med hänsyn till penningtvätt och terrorismfinansiering”. I stiftelserådet sitter nämligen förutom Kutin även ett bolag som förekommer i de ”läckta konfidentiella finansiella dokumenten”, den läckta samlingen av politiker, kändisar och företag som placerat sin förmögenhet i skatteparadis. Teckningsberättigad för bolaget var Angelika Moosleithner-Batliner, dotter till den kontroversielle förvaltaren Herbert Batliner. Batliner, som dog 2019, förvaltade stiftelser där CDU på 90-talet gömde partibidrag.

Att den höga penningdonationen från Funcke-Bonnet skedde utanför den officiella insamlingsverksamheten via en stiftelse i Liechtenstein, betecknar SOS Barnbyar idag som ”ovanligt tillvägagångssätt”. Skälen till detta ”kunde inte rekonstrueras i samband med våra interna undersökningar”. Man har nu överlämnat alla handlingar till reformkommissionen under ledning av f.d. OGH-presidenten och Neos-politikern Irmgard Griss. Griss ska som bekant utreda SOS-skandalen.

Medan Kutin uppvaktade stordonatorn, visste man i en Niederösterreich-kommun sedan länge om Funcke-Bonnets olämpliga läggning.

I början av 1970-talet flyttade Funcke-Bonnet från Tyskland till Aschbach-Markt, än idag står hans hus bakom en tujahäck. ”Jag har förbjudit min son att gå dit”, säger en granne. En granne berättar att Funcke-Bonnet ofta var utomlands, svärmade för Asien och stolt visade henne fotoalbum fulla av barn. I Aschbach-Markt skänkte han barn choklad och målarböcker, bjöd hem dem, gick och simmade med dem. Framför daghemmet står tre stenfiskar, finansierade av Funcke-Bonnet.

Fyrkantsgården, några minuters bilresa utanför centrum, var hans första registreringsadress på orten. Idag bor där den man som Funcke-Bonnet på 70-talet ville ha i sin säng, tills hans far kastade ut honom. Rykten om att Funcke-Bonnet förgrep sig på barn ska alltid ha funnits, säger han till Falter. Om det verkligen hände något vet han inte. Men mannen från Tyskland befann sig alltid där barn uppehöll sig, till exempel vid den lokala Jungschar-verksamheten. Flera gånger ska han ha besökt olika aktiviteter som ”gäst”.

Hans kontakt med den katolska barn- och ungdomsgruppen ska Pater Wolfgang Streicher ha förmedlat. Streicher var i början av 70-talet präst på orten. Varför han tog med Funcke-Bonnet, en främmande vuxen man, på Jungschars utflykter är oklart. Pater Streicher är avliden. Stift Seitenstetten, där Streicher levde, gav fram till redaktionsslut inget besked.

Med österrikiska barn hade Funcke-Bonnet redan ett nära förhållande när han fortfarande bodde i Tyskland. I Meisenheim, en liten kommun i Rheinland-Pfalz, ägde familjen en förnäm industrivilla och ett bryggeri, en gång den största arbetsgivaren i regionen. På 50-talet, i slutet av 20-årsåldern, intresserade sig Funcke-Bonnet för Wiener Sängerknaben.

Den gången i gosskörens matrosuniform: Norbert Steger, elva år gammal, årtionden senare FPÖ:s förbundspartiordförande, vice förbundskansler och handelsminister. ”Han följde med oss på turnéer, gav oss choklad, var med i omklädningsrummet”, säger Steger till Falter. ”Han var en person som alla kände.”

Även en annan före detta sångargosse, idag en gammal man, minns Funcke-Bonnet. ”Han fotograferade alltid och skrattade mycket.” I tyska Meisenheim hade pojkarna besökt hans bryggeri. Även vid sångargossarnas årliga sommarläger i Hinterbichl i Osttirol ska Funcke-Bonnet ha varit med.

Några konkreta övergrepp kan de före detta gossarna inte minnas. Om mannen mot donationer släpptes in i de unga sångarnas privata områden är inte känt. Donationsbevis från 50-talet finns enligt Wiener Sängerknaben inte längre.

Som vuxen förblev Norbert Steger i kontakt med Funcke-Bonnet. Från Nepal fick politikern egenhändigt gjorda vykort från Funcke-Bonnet. Där avbildades den gamle mannen tillsammans med barnbybarn. ”Det föreföll mig märkligt”, säger Steger idag.

SOS Barnbyar tog i vart fall inte Funcke-Bonnets iögonfallande beteende och gränsöverskridanden på tillräckligt stort allvar: varningsropen från pedagogerna i SOS Barnbyar Altmünster, där han 2014 tog pojkar i de intima områdena; varningsropen från Nepal, där det från 2015 fanns besöksförbud för Funcke-Bonnet. I ett brev från det året berättade han att barn låg i hans säng: ”They was (sic!) happy therefore and homefeeling.”

Anklagelser mot stordonatorn dyker även upp i den 1000 sidor starka ISC-rapporten. I den icke-anonymiserade sammanfattningen, som Falter numera har tillgång till, heter det att en nepalesisk barnbymedarbetare redan 2012 varnade för Funcke-Bonnet. Hon ska ha sett stordonatorn när han med öppen byxa lämnade ett rum där ett barn befann sig. 2014 ska han ha kysst ett barn.

Kutin, som kände till många anklagelser mot Funcke-Bonnet sedan senast 2015, anmälde inte mannen till myndigheterna utan höll honom fortsatt på gott humör. Misstanken: Kutin mörklade de allvarliga anklagelserna mot stordonatorn, och organisationen hemlighöll senare Kutins mörkläggning.

Senast 2023, när ISC-rapporten färdigställdes, var alla 136 länder som omfattas av SOS Barnbyar informerade om stordonatorns fall och Kutins roll. I rapporten heter det att SOS Barnbyarnas chef ”privat” bett två medarbetare att stödja stordonatorn. Dessutom hade Kutins nära band till Funcke-Bonnet möjligen lett till en fördröjning av brottsutredningarna.

Men för Kutin fick det inga konsekvenser. Som hederspresident fick han till och med 2023 delta i huvudförsamlingen i Innsbruck. Och nu hände något som också försätter SOS International i trångmål. När företrädare för enskilda nationer på den tiden protesterade mot förfaringssättet, ignorerade paraplyorganisationens chefer de kritiska rösterna.

Först när Falter offentliggör sina granskningar om fall av olämplig behandling i barnbyar, reagerar organisationen: Österrike utesluts ur paraplyorganisationen.

Medan statyer av Gmeiner störtas och parker byter namn i Österrike, dyrkas den tidigare ikonen vidare i barnbyar runt om i världen. Först i slutet av november dök i dagstidningen Telegraph India ett foto av en smyckad Gmeiner-byst upp vid en fest i en indisk SOS Barnbyar. Efter Falter-förfrågan till SOS Barnbyar Indien försvinner Gmeiners gyllene huvud ur tidningen. Även texten skrivs om. Till Falter heter det: firandet hade redan ägt rum i juni, artikeln publicerades först senare.

Inom SOS Barnbyar International jäser det ordentligt. Medarbetare anklagar ledningen för att fortsätta bagatellisera anklagelserna mot Gmeiner och Kutin som ett ”Österrikeproblem”. I interna skrivelser har medarbetare för veckor sedan drivit på för hårdare konsekvenser av skandalen.

Förbundet vill avvakta och diskuterar hur man ska hantera Gmeiners namn. I frågan om stordonatorn meddelar organisationen till Falter att man har överlämnat alla handlingar till åklagarmyndigheten i Wien. ”Fram till en officiell reaktion från åklagarmyndigheten kommer SOS Barnbyar inte att kommentera några spekulativa frågor eller obekräftade påståenden — inklusive sådana som bygger på hörsägen eller innehåller oriktigheter.”

Bonden i Mostviertel däremot var tvungen att handla snabbt. Han kastade ut stordonatorn för att han ville skydda sitt barn.

Falter avslöjade i mitten av september fall av olämplig behandling i två österrikiska SOS-barnbyar. Organisationen lovade bättring och meddelade att grundaren Hermann Gmeiner utsatt minst åtta pojkar för olämplig behandling. I slutet av oktober publicerade Falter sina granskningar om stordonatorn med olämpligt intresse för minderåriga och den tidigare presidenten Helmut Kutin.