Var världens första SOS-barnbypappa en person som begick olämpliga handlingar?

Organisationen firade och marknadsförde honom som "Pionjär". Under tiden ska han ha utsatt en anförtrodd flicka för olämplig behandling. De ansvariga visste om det sedan länge — men hjälpte inte barnet.

Granskning, FALTER 5/2026, 27.01.2026

Julia, idag 22 år gammal, i Wien: "Jag har berättat det om och om igen. Det hände helt enkelt ingenting, ingen har skyddat mig."

För journalister har hon alltid hetat Julia. En liten flicka med blont hår. När tidningar skrev stora reportage om Julias barnbypappa, Stefan Müller, var hon tvungen att le mot kameran. "Men jag hade aldrig lust att le", säger Julia idag.

Stefan Müller, som egentligen heter något annat, var den första SOS-barnbypappan i världen. I nio år, från 2007 till 2016, tog han tillsammans med sin fru hand om en barnbyfamilj i Barnbyn Wien. Organisationen marknadsförde "Pionjären". En man som far, en förebildshistoria. Vid sin inflyttning var Stefan Müller 24 år gammal. Och Julia, ett av "hans" barn, fem år ung.

Idag är Julia, även hon heter något annat, en ung kvinna, 22 år. Julia talar tyst och snabbt. Hon vill berätta sin historia om Stefan Müller. I den är Müller ingen hjälte, utan förmodad förövare.

Sedan sitt femte levnadsår ska Müller och hans fru ha utsatt henne för olämplig behandling. Gång på gång ska hon mitt i natten ha hämtats till sovrummet. Där ska hon ha tvingats att titta på olämpligt material med Stefan Müller. Hon ska ha tvingats se på när paret hade fysisk intimitet. Därvid ska hennes närmaste omsorgspersoner, som borde ha skyddat barnet, "olämpligt berört" henne, som Julia säger. Fram till sitt 14:e levnadsår ska hon ha varit tvungen att duscha med Stefan Müller, hennes barnbypappa ska ha tvålat in henne och "olämpligt berört" henne, som det heter på juristspråk. Hon ska ha utsatts för fysisk olämplig behandling och fysiskt betvingats och ha tvingats äta sina egna spyor.

Reformer och hjälp för drabbade

Hösten 2025 avslöjade Falter SOS Barnbyar-skandalen: olämplig behandling i barnbyar, olämplig behandling genom en stordonator med olämpligt intresse för minderåriga, systemmisslyckande från SOS Barnbyars och myndigheternas sida.

Granskningarna satte fallet Hermann Gmeiner i rullning. SOS-Barnbyns grundare ska — så meddelade organisationen själv — ha utsatt barn för olämplig behandling.

En kommission arbetar för närvarande med bearbetningen av missförhållandena. SOS Barnbyar har sedan Falter-granskningarna byggt ut sina skyddskoncept och infört offerskyddsförfaranden. För tidigare barnbybarn finns det en ny kontaktpunkt.

Drabbade kan vända sig till Österrikes våldsskyddscenter och till barnskyddsorganisationen Möwe. Erbjudandet är kostnadsfritt, stödet kan på begäran även ske anonymt.

Det är hårda anklagelser som Julia framför. För ledningen av Barnbyn Wien är de allt annat än nya. Ledningen känner till dem sedan länge, minst sedan 2011. Då dök anklagelserna om olämpliga handlingar för första gången upp i den årliga omsorgsrapporten om Julia.

Det tunna papperet, sex sidor långt, föreligger Falter. Det har författats av Stefan Müller själv. Daterat den 29 september 2011. Julia är "späd" och "söt", står det bland annat. En vetgirig, nyfiken flicka som kan tala bra om känslor. Den "magiska fasen", skrev Müller, "är definitivt förbi för henne". Och: Hon påstår sig "vara tvungen att se på vid olika sexuella (sic!) handlingar, och att (sic!) vi till och med involverar de andra barnen i familjen. Dessutom berättade hon att hon säger till oss att hon inte vill det, men att vi ignorerar det". Högst alarmerande uttalanden från en åtta år gammal flicka.

Men SOS-Barnbyn Wien slog inte larm. Ledningen trodde inte på flickan, utan på Müller. Julia berättade det bara, hävdade han, för att hon var ledsen när familjen Müller var borta. Nästan fem år till var Julia tvungen att leva med paret, som ska ha utsatt henne för olämplig behandling, under samma tak. Först 2017 fick det konsekvenser.

Det är nästa SOS Barnbyar-skandal. Återigen handlar det om att se åt ett annat håll. Återigen trodde ingen på barnen. Återigen hördes inga rop på hjälp. Återigen försökte de ansvariga att tiga ihjäl allt i det fördolda.

Sedan Falter i september avslöjade hur barn i två österrikiska barnbyar utsatts för olämplig behandling har ledningen bytts ut. Under tiden har även SOS-båda skyddshelgonen fallit, grundaren Hermann Gmeiner och dennes vän och efterträdare Helmut Kutin. Den ena ska själv ha utsatt barn för olämplig behandling, den andra ska ha utlämnat dem till en stordonator med olämpligt intresse för minderåriga. Allt detta mörklades under lång tid.

Även fallet Stefan Müller berättar om mörkläggning och förhalning. Framför allt när det handlar om stora namn.

För liksom Gmeiner och Kutin är även Stefan Müller en prominent person i barnbyrörelsen. Han stod för progressivitet och ett avsteg från traditionella rollbilder. Under årtionden tog kvinnor hand om barnen och männen satt i direktionsvåningen. I det urbana Wien skulle nu emellertid en ung, modern man vara heltidspappa. Familjen Müllers inflyttning — Stefan, hans fru och ett biologiskt barn — i barnbyn iscensattes offentligt. Nästan alla tidningar skrev lovsånger om mannen.

Förra tisdagen, den 20 januari 2026, meddelade SOS Barnbyar att man tjänstefriat en "person i ledande ställning". Vilken person det rör sig om säger SOS Barnbyar inte.

Enligt Falter-information är det Erwin Roßmann, sedan 40 år medarbetare, sedan 20 år ledare för Barnbyn Wien. En särskild utredning granskar "möjligt felaktigt beteende i anmälnings- och eskaleringssteg", heter det från SOS Barnbyar. Även MA 11, som ungdoms- och familjemyndighet juridiskt ansvarig för barnens placering, meddelade att man skulle utreda fallet.

Allt detta skulle sannolikt inte ha skett om inte Julia hade vänt sig till Falter — med svåra anklagelser och en bunt dokument.

Det är den 15 januari när redaktörer från Falter på scenen i Wiener Stadtsaal berättar om sina barnbygranskningar. I publiken på Falter-Arena ska en högt uppsatt medarbetare i organisationen ha befunnit sig. Han ska ha sett Julia, så säger en informant, hur hon efter föreställningen talar med journalisterna. I SOS Barnbyars direktionsvåning ska "hektiskt liv" ha brutit ut.

Några dagar efter evenemanget meddelar SOS Barnbyar Roßmanns tjänstefrihet. Det rör sig om ett fall från 2010-talet, står det på webbplatsen. De första indikationerna skulle finnas sedan 2017.

Det är fel. De ansvariga borde ha reagerat redan 2011, när Julias alarmerande omsorgsrapport också hamnade på skrivbordet hos Müllers överordnade: Christiane Weilharter, då ansvarig för alla familjer i Wiener Barnby.

Julia och hennes fosterfar Stefan Müller, som avfärdar anklagelserna mot honom i sin rapport som provokation, skulle tala ut på hennes kontor. Men flickan, sju år gammal, vågade inte tala om händelserna i närvaro av sin barnbypappa. "Hur skulle jag ha kunnat säga något då", frågar hon.

Än idag har hon svårt att tala om Müller. Länge ska hon ha varit traumatiserad, nu vill hon försvara sig. Julia, axellångt hår, vaken blick, rutig halsduk, lägger fram fynd, expertutlåtanden och rapporter på bordet. De beskriver en "misstrogen" flicka med en "social- empatisk grundhållning". Vid ett familjediagnostiskt test målade Julia 2009 familjen Müller som "nattaktiva" djur som kan hoppa högt, och sig själv som ett litet väsen "med en grotta som skydd".

Efter omsorgsrapporten 2011 gjordes inga undersökningar, ingen anmälan till åklagarmyndigheten och inte ens en anmälan till barn- och ungdomshjälpen. Redan vid minsta misstanke om fara för barnets bästa måste myndigheten omedelbart informeras. En ödesdiger överträdelse av riktlinjerna.

Julia kände sig sviken. Hennes biologiska mamma var sjuk och drogberoende, hennes mormor kunde inte ta hand om barnbarnet, och för familjen Müller som nu belastar henne tungt ska hon ha varit rädd.

Gång på gång, "redan vid fem eller sex års ålder", ska hon ha anförtrott sig till pedagoger, berättat om de förmodat olämpliga handlingarna och de fysiska överträdelserna från familjen Müller. "Det kom ingen lättnad", säger hon idag. "Det hände helt enkelt ingenting, ingen skyddade mig."

Julias tortyr fortsatte. Först 2016, hon var 13 år gammal, ändrades situationen. Familjen Müller tog sabbatsår, en ledighet som barnbyföräldrar har rätt till. Ett nytt team tog över omsorgen om familjen. En ny pedagogisk ledare tittade närmare.

Vid den flera veckor långa överlämningen lade de nya omsorgspersonerna märke till familjen Müllers aggressiva beteende. Inte bara mot Julia, utan också mot parets tre andra fosterbarn. Slutligen började även de berätta om den olämpliga behandlingen i familjen.

Den pedagogiska ledaren reagerade. Familjen Müller fick inte komma tillbaka. Deras anställningsförhållande upplöstes ändå bara "i samförstånd". Ett misstag, som SOS Barnbyar på förfrågan medger. "Ur dagens perspektiv var detta förfaringssätt dels för långsamt och dels inte passande för sakförhållandet." Och: "Om det bekräftas att konkreta indikationer från 2011 inte besvarades konsekvent och utan dröjsmål med tillräckliga skyddsåtgärder, då har vi inte skyddat barnet tillräckligt. Det var ett allvarligt misstag."

Julias barnbyfamilj upplöstes sommaren 2016 till ett kollektivboende. Familjen Müller var borta. Ungdomen mådde synbart bra av det. Den nya omsorgspersonen rapporterade att Julia "öppnade sig mer och drog sig tillbaka mindre", som det heter i ett klinisk-psykologiskt utlåtande. Men det finns också bakslag.

Familjen Müller hade nämligen tillåtits att återse barnen. Julia börjar efter besöken återigen smeta med avföring. Det gjorde hon redan som barn och nu, vid 13 års ålder, igen. En alarmsignal.

Sommaren 2017 anförtrodde sig Julia slutligen till två andra pedagoger. De var nya i organisationen. Liksom redan 2011 berättade Julia återigen om de olämpliga handlingarna. I pedagogernas tjänsteanteckning, som föreligger Falter, är det tal om fysiska överträdelser, fysiskt betvingande och gemensam duschning — och om olämpligt material. Först nu — sex år efter den första omsorgsrapporten, där anklagelserna mot barnbyföräldrarna för första gången nedtecknades — kom bearbetningen igång.

Den pedagogiska ledaren anmälde fallet, familjen Müller konfronterades med anklagelserna. Barnen kom till traumadiagnostik på Wiens AKH. Psykologen fastställde i utlåtanderapporten: Julias skildringar är "väl begripliga, utan uppenbara motsägelser". Och Wiens barn- och ungdomshjälp gjorde i oktober 2017 en polisanmälan mot familjen Müller.

Åklagarmyndigheten i Wien inledde förundersökning om kroppsskada och allvarlig olämplig behandling av omyndiga. Julia var tvungen att vittna, åtföljd av Tamar, en rådgivningsbyrå för kvinnor, flickor och barn som utsatts för olämplig behandling. Åklagarmyndigheten lade ner förfarandet 2019. Den knappa motiveringen: Inget otvetydigt bevis för skuld. Ord mot ord.

En ungdoms skildringar av en tid då hon fortfarande var barn räcker ofta inte för att åtala misstänkta, heter det från Tamar gentemot Falter. "I många fall av olämpliga handlingar saknas vittnen eller materiella bevis." Att ingen olämplig behandling har skett betyder det emellertid inte.

Inför Falter vill Stefan Müller varken förneka eller bekräfta anklagelserna. I ett e-postmeddelande hänvisar han till den nedlagda förundersökningen. "Landesgericht für Strafsachen Wien har bekräftat nedläggningen. Saken är därmed rättskraftigt avgjord."

Julia kan inte längre se bilderna från de gamla tidningsartiklarna. Detta leende, denna spelade harmoni.