Yosif och Roslin får inte åka till pappa — Stoppad familjeåterförening

Syskonen Yosif och Roslin (t.v.) väntar på att få åka till sin pappa Aiman i Österrike. Flygbiljetterna hade de redan, sedan drog ambassaden tillbaka visumet.

"Pappa ska gå med oss till djurparken i Wien", säger Sekan, 8, "det har han lovat oss." Deras bror Omer, 5, drar upp ärmen på sin Spiderman-tröja och sträcker sin lilla överarm mot mobilkameran: "Jag är stark och är inte rädd för vilda djur."

Mellan barnen och Schönbrunns djurpark ligger mer än 3 000 kilometer fågelvägen och Österrikes förbundsregering. Sekan och Omer bor med sin mamma Aysha i den syriska staden Hasaka. Deras pappa Yasin i Wien.

I augusti 2023 fick Yasin asyl i Österrike. Sedan dess försöker han få hit sin fru och de två barnen.

För Sekan, Omer och några tusen andra barn heter det emellertid: var god vänta. Den turkos-röd-rosa förbundsregeringen vill stoppa familjeåterföreningen. En motsvarande förordning är just nu på remiss i parlamentet och ska beslutas redan i juni.

Familjeåterföreningen härleds ur artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna: Varje människa har rätt till privat- och familjeliv.

Den som som flykting får skydd i Österrike får därför hämta hit de närmaste anhöriga — däribland makar och minderåriga barn. Denna mänskliga rättighet kan dock tillfälligt upphävas till skydd för den allmänna ordningen och den nationella säkerheten.

Just ett sådant undantagstillstånd anser förbundsregeringen för närvarande råda i Österrike. Särskilt i Wiens skolor finns det för många barn som inte förstår tillräckligt med tyska. Därför ska inte ännu fler flyktingbarn komma hit. Därutöver är antalet ungdomsbrottslingar bland syrier och afghaner särskilt högt och arbetslösheten bland flyktingar högre än hos resten av befolkningen.

Staten trycker därför på pausknappen för familjeåterförening fram till slutet av 2026 — så länge "tills vi har avlastat systemen och förbättrat systemen", som inrikesminister Gerhard Karner (ÖVP) nyligen förklarade i ORF-Pressestunde.

"Hos oss ringer allt fler människor som är mycket oroliga för sina familjer" — Daniel Bernhart, Röda Korset.

Vad detta kommer att innebära för familjerna vet de syriska flyktingarna. Redan sedan ett halvår kan de inte längre hämta hit sina familjer. Med den syriske diktatorn Bashar al-Assads fall i början av december 2024 inledde det ÖVP-ledda inrikesministeriet några tusen asylåterkallelseförfaranden. Därigenom stoppades också familjeåterföreningen. Syrier utgör cirka 90 procent av familjeförfarandena. "Sedan december 2024 har förfarandena kraftigt minskat", säger Daniel Bernhart, teamledare för familjeåterförening vid Röda Korset. Endast osäkerheten har ökat. "Hos oss ringer allt fler människor som är mycket oroliga för sina familjer."

Röda Korset företräder i familjeförfarandena de sökande i utlandet och sköter myndighetskontakter. "Vi har för närvarande mellan 3 000 och 4 000 anhängiga förfaranden, därav några där familjer väntar sedan 2021 eller 2022", säger Bernhart. Vissa hade redan det officiella löftet om inresevisum. "Men sedan hämtade inrikesministeriet i maj 2024 tillbaka samtliga positiva beslut från ambassaderna."

Aiman, 37, hade redan köpt flygbiljetterna för sin hustru och deras åttaåriga tvillingar Yosif och Roslin. Barnsängarna stod redo i 2,5-rumslägenheten som han hade hyrt för sin familj. Många av fäderna ber att deras efternamn inte ska skrivas ut. De är rädda att det skulle kunna bli ännu svårare för dem att hämta hit sina familjer. Falter fick se alla dokument, däribland DNA-tester och brev med information om att ett asylåterkallelseförfarande inletts.

Aiman är kurd och flydde 2021 liksom Yasin från Syrien till Österrike. I slutet av 2023 fick han asyl. Även han fick förra december liksom tusentals andra syrier ett brev enligt vilket ett asylåterkallelseförfarande inletts mot honom. Någon kallelse till intervju hos myndigheten hade han ännu inte fått, sedan månader hänger han och hans familj i luften. "Inklusive deposition och möbler har min lägenhet kostat mig ungefär 7 000 euro", berättar han. Pengar som han har sparat ihop från sitt jobb som städare. På vardagar städar han mellan midnatt och fem på morgonen, på helger från klockan 20 till tre på natten.

I mitten av december skulle hans familj komma efter. Men bara några dagar efter den syriske diktatorn al-Assads fall fick Aiman från ambassaden beskedet: visumet för hans familj, som redan hade beviljats, var nu ändå inte giltigt. Han skulle avboka flygen.

Sedan dess sitter fru och barn fast i en liten by i närheten av den syriska staden Qamischli nära den turkiska gränsen. En gång i veckan åker de till närmaste stad för att köpa livsmedel. På orten finns ingen skola och inga andra barn som Yosif och Roslin kan leka med.

Det råder visserligen inget krig, "men ständigt går strömmen, och allt är trasigt", säger modern i videosamtal med Falter. På dagen visar termometern 35 grader, och när dottern Roslin går ett varv med mobilkameran syns inget annat än sand.

Sedan numera ett halvår vet tusentals syrier i Österrike inte om de får stanna och hämta hit sina familjer. Även om asylmyndigheten kommer till slutsatsen att asylen för syrier inte återkallas, får familjen inte automatiskt komma efter från Syrien till Österrike. Den redan inlämnade ansökan är nämligen då inte längre giltig. "Då måste makar och barn som vill resa efter till Österrike lämna in en ny ansökan om familjeåterförening och betala kostnaderna för förfarandet en andra gång", säger Röda Korsets expert Bernhart.

200 euro kostar det per person och tar ungefär ett år. Därtill kommer kostnaderna för resorna till närmaste österrikiska ambassad. Om giltigheten för dokument har löpt ut under väntetiden måste även dessa anskaffas på nytt.

Även Hussein, 27, oroar sig för sin fru Mariam, 23. För fem år sedan gifte de sig i den syriska staden Aleppo. Sedan fyra år har de inte kunnat ta varandra i famnen. Våren 2021 flydde Hussein från kriget i Syrien i riktning mot Europa. På deras sista gemensamma kväll gick Hussein och Mariam ännu en gång och simmade tillsammans. "Vi har en sjö, den ser nästan ut som Wörthersee hos er i Klagenfurt", berättar syriern. "Jag älskar att simma, min fru inte så mycket", säger Hussein, "det var en kärleksbevisning att hon simmade med."

Sedan Hussein är borta bor Mariam hos svärföräldrarna i Aleppo. När inte just strömmen går talar de båda dagligen via Whatsapp. Mariam utbildar sig just nu till sömmerska. "Jag gillar att hos er i Österrike går också kvinnorna ut och arbetar", säger Mariam när Falter når henne per telefon i Syrien. "Det vill jag också göra." Först måste hon dock lära sig tyska, säger Hussein. Själv sitter han just nu på tyskkurs. "I Syrien var jag folkskollärare", berättar han. "Nu vill jag direkt efter tyskkursen påbörja utbildningen till fritidshemspedagog."

Och när hans fru äntligen är här, då har han lovat att visa henne Österrike. "Först och främst vill jag åka med henne till Klagenfurt", berättar han. "Det var nämligen min första station i Österrike."

Istället för vid Wörthersee sitter Yasin, Hussein, Aiman och några andra nu hos föreningen "Nachbarinnen" alldeles runt hörnet från Brunnenmarkt i Wien-Ottakring. Nachbarinnen är ett wienskt integrationsprojekt. De stöder flyktingar på deras modersmål med att integrera sig väl i Österrike.

Många av de familjer som får stöd kommer från krigs- och krisregioner som Syrien, Afghanistan eller Somalia. "Vi märker att familjerna är extremt frustrerade", säger Christine Scholten, verkställande direktör för Nachbarinnen. "Vi uppmuntrar dem visserligen att fortsätta gå på tyskkurs och skaffa sig ett jobb. Men hur ska dessa människor integrera sig i Österrike om de inte har några perspektiv för sina familjer?"

Det som syriska familjer för närvarande upplever hotar snart även människor från länder som Afghanistan eller Somalia. På dessa båda stater faller de flesta av de övriga ansökningarna om familjeåterförening. Fatima flydde 2014 från Somalia. Sina fyra år gamla tvillingflickor lämnade hon hos systern. "Jag visste att jag inte skulle klara flykten med tre små barn", säger hon. "Därför hade jag bara babyn med mig som behövde mamman mest."

2023 fick Fatima asyl i Österrike. "Jag har redan betalat 810 euro för DNA-testet för att bevisa att de båda verkligen är mina barn", berättar hon. Nu fruktar hon att hennes döttrar ska omfattas av den nya förordningen. Idag är flickorna 14 år gamla. Mormodern lät omskära de båda för några år sedan. "Jag har bönfallit min mamma i telefonen att inte göra det", berättar Fatima. "Men hon har sagt att om de redan ska till Europa ska de vara rena flickor."

I Syrien är kriget slut, ändå smäller det gång på gång, berättar Aysha, Yasins fru, i videosamtalet. "Ibland är det skottlossning på gatorna. Därför kan jag inte ta barnen till dagis och skola varje dag."

Även i övrigt lämnar de tre knappt sin lilla lägenhet. "Det blir gång på gång barn som blir bortförda. Av vem vet jag inte. Tyvärr finns det också gangsters ute." Fritidsaktiviteter som att leka i parken eller gå till lekplatsen finns inte för hennes barn. "Pappa har berättat för oss att hos er kan man leka ute. Finns det hos er verkligen lekplatser som är säkra?", vill dottern Sekan veta.

En annan far från Syrien visar bilder som han har på sina döttrar Lemar och Leen i mobilen. "Lemar talar inte, hon är autist", berättar han. "Jag vet inte när jag äntligen kan hämta hit dem."

"Kvinnorna sitter i Syrien och förstår inte varför deras män inte äntligen för dem i säkerhet" — Abo Farid, syrier.

Även syriern Abo Farid är gäst hos Nachbarinnen. Han är administratör för en Whatsapp-grupp. Mer än 750 män från Syrien som väntar på att deras familjer ska få resa efter till Österrike utbyter information där. På en egen lista har under tiden 232 män skrivit in sig. Alla väntar de i Österrike på sina familjer. Och de överväger redan att bekämpa stoppet av familjeåterföreningen inför domstol. "Vi märker tyvärr att allt fler äktenskap inte överlever denna osäkerhet", säger Abo Farid. "I vår community ökar skilsmässorna", berättar han. Varpå det i Syrien är ganska ovanligt att kvinnor låter skilja sig. "Men kvinnorna sitter i Syrien, de känner inte till lagläget i Österrike, är besvikna och förstår inte varför deras män inte äntligen för dem i säkerhet."

Hur mycket denna osäkerhet gnager på familjerna bekräftar Aimans hustru, som härdar ut med barnen i byn nära den syriska staden Qamischli. "Sedan min man ringde mig för att säga att han måste avboka flygbiljetterna har jag inte skrattat en enda gång", säger hon.

Nu sitter hennes man ensam i 51-kvadratmeterslägenheten i Wien-Favoriten. 800 euro i hyra kostar bostaden, där han ville ta emot sin familj, per månad. "För mig ensam är den för stor och dyr, men enligt hyresavtalet måste jag stanna minst ett år", säger han. I det planerade barnrummet ligger två madrasser på golvet. "Jag hade redan köpt två barnsängar. Men dem har jag sålt igen för en kort tid sedan. Jag stod inte psykiskt ut med att se mina barns båda tomma sängar varje dag." För att hans tvillingar ska lära sig något, trots att det i den syriska byn där de väntar med modern inte finns någon skola, betalar Aiman en lärare som undervisar dem online. Två timmar om dagen pluggar barnen nu engelska. För att kunna betala undervisningen och även livsmedlen för sin familj i Syrien städar han nattetid tågstationerna och serverar på dagtid.

"Först hade jag för mina barn en online-lärare som skulle lära dem tyska", berättar Aiman. "Men vi vet inte hur det går vidare. Därför lär sig barnen nu engelska." För det kan de ju alltid ha nytta av. Även hans fru har i Syrien redan påbörjat en online-tyskkurs. "Men under tiden är det svårt att motivera mig", säger hon. "Jag vet ju inte om jag någonsin får åka till min man i Österrike."