SOS Barnbyar-grundaren Gmeiner — Förövaren som själv skulle ha behövt hjälp

Krigstraumatiserad, alkoholsjuk, oförmögen till bindning: Organisationen visste om Hermann Gmeiners mörka sida — teg dock därom och dolde den för offentligheten. Även för att skydda sitt varumärke.

23.11.2025

Böcker om Hermann Gmeiner och Helmut Kutin

Själva var vi överraskade när SOS Barnbyar offentliggjorde den olämpliga behandlingen av Hermann Gmeiner. Efter våra granskningar fick min kollega Matthias Winterer och jag enstaka indikationer enligt vilka barnbygrundaren hade förgripit sig på små barn. Konkreta var anklagelserna inte. Källan: Hörsägen.

SOS Barnbyar vet officiellt sedan 2013 om den olämpliga behandlingen och lade de drabbades anmälningar i pärmar som endast få hade tillgång till. Förmodligen visste några i organisationen redan mycket tidigare vad Gmeiner gjorde, sade dock inget för att skydda varumärket.

Varumärket, det var alltid också Hermann Gmeiner, välgöraren, filantropen och barnvännen. Född i Vorarlbergs Alberschwende, uppvuxen på 1 300 meters höjd över havet. Fattig bondfamilj, totalt nio barn, Gmeiner det femte. Modern dog tidigt, fadern tog hand om gården, den äldsta systern om syskonen. I andra världskriget var Gmeiner tvungen till östfronten och kom sårad tillbaka. 1949 byggde han den första barnbyn i Imst och expanderade till över hundra länder, tills han dog 1986.

Under de senaste veckorna läste jag fem böcker om SOS Barnbyar-grundaren. Tre därav härstammar från Hansheinz Reinprechts penna, en gång journalist, sedan pedagog och senare generalsekreterare för SOS Barnbyar. Det är klassiska PR-böcker som Reinprecht författade.

Och så finns det Gmeiner-biografin av journalisten Claudio J. Honsal. "Für die Kinder dieser Welt" heter den. Blått omslag, 2009 publicerad, 288 sidor tjock.

Vid första anblicken verkar boken som en PR-kupp av SOS Barnbyar. För varje sålt exemplar gick en euro till barn i barnbyarna. Men Honsal skrev också om somliga skuggsidor.

Den beslöjade olämpliga behandlingen av minst åtta barn förekommer inte i boken. Därom har han själv erfarit ur medierna, säger Honsal till Falter. Av sina samtalspartner, börjande med Helmut Kutin, Gmeiners efterträdare, till Gmeiners släktingar och rådgivare, ska ingen ha antytt något.

Honsal beskriver personen Gmeiner inte bara som välgörare, utan också som en man som snabbt blev kränkt, som tidigt förlorade sällskap och förföll till alkoholen; en man som hjälpte, men också själv behövde hjälp.

Gmeiner förlorade inte bara sin mor, utan också sin fästmö. Hon var tyska och dog under andra världskriget vid ett bombangrepp på Dresden. Gmeiner, då ung löjtnant, kom traumatiserad tillbaka från kriget och kunde inte bygga upp någon närhet till andra människor. Ensamheten kompenserade han med sitt engagemang för barn. Han omgav sig med dem. På grund av SOS Barnbyar-idén skulle det kvinnliga könet för Gmeiner inte längre ha räknats, säger hans förtrogne Fritz Haider (1932-2011) i boken. En egen familj kom inte i fråga för honom.

Det krävde barnbygrundaren också av sina nära medarbetare. Den som var av annan åsikt kände hans aversion, berättade Hansheinz Reinprecht (1925-2009). "Somliga har i månader lidit under ett litet misstag, eftersom han sig då helt enkelt har vänt sig bort från dem."

"Gmeiner var besviken och har aldrig förstått att Gabriel sig för sin familj hade beslutat", citeras Helmut Kutin (1941-2024) i boken. Gmeiner ska ha blivit "något egenartad". "Enkel var han ju aldrig, men det har också utmärkt honom. Man måste ibland i rätt tid avgränsa sig. En självskyddsåtgärd — och det har lyckats mig."

Gmeiner lyckades uppenbarligen inte med detta. För ju större hans livsverk blev, desto mindre kunde han avgränsa sig från det. Inget privatliv. Inga vänner utanför organisationen. Ingen hjälp. "Och så kom också allt oftare alkoholen i spel", sade Kutin. Gmeiners brorsons son, Walter Gmeiner, fastställde: "Alkohol var hans drog med vilken han lättare kom över så många problem."

SOS Barnbyar kände till Gmeiners problem. Ha det sant ville organisationen emellertid inte och gömde honom för offentligheten när han hade druckit. Det berättade för Falter tidigare medarbetare och före detta barnbybarn. Inget och ingen fick skada varumärket — framför allt inte grundaren själv.

Hermann Gmeiner förlorade tidigt omsorgspersoner, var traumatiserad av kriget, byggde en by som erbjöd föräldralösa ett hem, och utsatte minst åtta barn för olämplig behandling. För SOS Barnbyar räknades länge bara solsidan. Också det kallar man självskydd.