Igentejpade munnar, fjättrar, fysiska överträdelser — Nya anklagelser mot SOS Barnbyar

Organisationen visste mycket längre än den idag medger om den olämpliga behandlingen av sina skyddsbefallda. Och den fanns inte bara i Kärnten, utan även i Tyrolen. Det avslöjar ytterligare en studie. Kronologin över ett totalt misslyckande.

Granskning, FALTER 39/2025, 23.09.2025

"Hon har klått upp mig med allt hon kunde hitta, med mattpiskaren, med linjalen, med flata handen, med knytnäven, jag hade ofta blodig näsa."

"Vi var tvungna att duscha kallt och vid minusgrader ställa oss i oskyddat tillstånd på balkongen. Vi låstes in i källaren i dagar. Jag var tvungen att med min tandborste skrubba toalettskålen och därefter använda den."

När barnen inte hade ätit upp, ska barnbymodern ha serverat den förskämda maten om och om igen under dagar, "tills den var möglig". När hon vid påsk en gång överåt sig på choklad och därefter kräktes, ska barnbymodern ha tvingat henne att äta spyorna.

Det berättar en kvinna — vi kallar henne Katharina — per telefon. Fram till 2005 har hon enligt egna uppgifter bott i SOS-Barnbyn i den kärntnerska kommunen Moosburg. Sedan sitt fjärde levnadsår ska hon ha utsatts för olämplig behandling av sin SOS-barnbymoder, säger Katharina, idag vuxen och mor till två barn. Hennes egen barndom släpper henne inte. Hon lider av ätstörningar, går i terapi.

"Sedan min barnbytid är jag avtrubbad, jag har problem med att känna känslor", säger hon.

Förra veckan har Falter publicerat en granskning om missförhållanden i SOS-Barnbyn Moosburg. En till Falter anonymt tillskickad studie belägger grav olämplig behandling — till exempel fysiska överträdelser, frihets- och matindragning — i SOS-Barnbyn. Drabbade var även småbarn.

Förhållandena som studien avslöjar rådde inte någon gång, utan fram till år 2020. Den initierades av en modig grupp inom organisationen. De är idag inte längre vid SOS Barnbyar. De högsta cheferna tog över rodret. Istället för att göra studien tillgänglig för de andra barnbyarna och myndigheterna lade den verkställande ledningen papperet i byrålådan. Anklagelserna skulle inte repa SOS Barnbyars oklanderliga image. En organisation som till största delen lever på donationer.

Alla hade sett åt ett annat håll: de ansvariga i byn, de ovanliggande områdesledarna, myndigheterna vars lagstadgade kontroll misslyckades. Nu kräver oppositionen i Kärnten konsekvenser, de gröna har i förbundet lämnat in en parlamentarisk förfrågan.

SOS Barnbyar tillkännagav att man skulle granska organisationens strukturer. För detta ska nu en extern undersökningskommission tillsättas, under ordförandeskap av Irmgard Griss, tidigare president för högsta domstolen.

Men medan Oberstaatsanwaltschaft Graz, pådriven av Falters rapportering, har instruerat kollegorna i Kärnten att agera och granska anklagelserna, blir nya indikationer på ännu mer omfattande olämplig behandling offentliga. Flera tidigare barnbybarn anmäler sig på Falter-redaktionen.

Och ytterligare en studie om olämplig behandling dyker upp. Återigen är den, liksom redan Moosburg-studien, från Institutet för mans- och genusforskning i Graz. Denna gång gäller den Imst, den allra första SOS-Barnbyn över huvud taget. Och: Allt tyder på att organisationens ledning och myndigheterna sedan länge — och långt före de båda studierna — visste om grymheterna. Och ingenting har företagit sig däremot.

Har SOS Barnbyar ett nationellt problem med olämplig behandling? Är myndigheternas kontroller bristfälliga? Och varför har alla sett åt ett annat håll?

Ta fallet Katharina. Hon har vänt sig per telefon till Falter bara några timmar efter publiceringen av Moosburg-berättelsen. Kan hennes berättelser stämma?

Katharina har bevis. Där är ett tummat brev från år 2016, avsändaren är SOS Barnbyar. Det är ett medgivande från organisationen. För i skrivelsen tillerkänner den henne "ett vederlag för händelser till ett belopp av 10 000 euro". "Därmed är samtliga anspråk från Er sida godtgjorda och utjämnade", står det. Undertecknat brevet har Christian Moser, än idag verkställande direktör för SOS Barnbyar.

I det interna organ som fastställde utbetalningsbeloppet satt Gerhard Stecher, ställföreträdande styrelseordförande, och Elisabeth Hauser, fram till 2023 själv i den verkställande ledningen av SOS Barnbyar — och med-uppdragsgivare av Moosburg-studien från 2020.

Brevet till Katharina bevisar: Direktionsvåningen visste om den olämpliga behandlingen i barnbyn. Först efter Falter-rapporten bad SOS Barnbyar om ursäkt för de offentligt kända fallen av olämplig behandling: Man är "djupt berörd" och ville "uppriktigt be om ursäkt för detta". Om förhållandena i Moosburg ska man ha fått vetskap först 2020. Fallet Katharina har organisationen uppenbarligen glömt.

Och Katharina är inte den enda drabbade från denna SOS Barnbyar.

I huset bredvid henne bodde Natascha. "Barnbymodern har klått upp mig nästan dagligen", berättar hon med bestämd röst. Natascha kom 1990 till Moosburg och bodde fram till 2005 i barnbyn. En gång ska barnbymodern ha utsatt henne för fysiska överträdelser mot ögat så hårt att hennes näthinna lossnade. Sedan dess är hon blind på ena ögat. Falter föreligger utlåtandet från år 2003. Huruvida skadan faktiskt orsakades av de fysiska överträdelserna är inte belagt.

Barnbyn ska för två år sedan ha erbjudit henne ett så kallat clearingförfarande, där det skulle ha fastställts om hon hade rätt till ersättningsutbetalning och terapistunder. Natascha har avböjt. "Jag vill inte ha några pengar från dem."

Fallen Natascha och Katharina visar: Olämplig behandling var i SOS-Barnbyn Moosburg fram till för några år sedan en daglig företeelse. Drabbade finns i hela Österrike. "Under åren har olika indikationer på olämplig behandling, gränsöverträdelser och strukturella brister blivit kända", skriver SOS Barnbyar. "Till platsrelaterade fallantal kan vi av offerskyddsskäl inte uttala oss."

2012 införde SOS Barnbyar enligt egna uppgifter ett offerskyddsförfarande. I Moosburg ska fram till idag 16 fall ha behandlats, totalt ska ersättningar till ett belopp av 235 000 euro ha utbetalats. I Imst ska 14 personer totalt ha fått 160 000 euro, ett fall ska ännu vara öppet.

Pengar har SOS Barnbyar alltså betalat mycket av. På förhållandena i barninrättningarna har dock länge inget förändrats. Medan ersättningsbelopp — förmodligen härrörande från donationer — landade på de drabbades konton, utsattes i Moosburg barn vidare för olämplig behandling.

Även barnen från hus 16. Som Falter redan rapporterade förra veckan, hade deras barnbymoder isolerat dem och stängt in dem på olämpligt sätt. Pedagogen ransonerade maten och monterade bort vattenkranen för att barnen inte skulle kunna "supa hemligt". Så mycket vet vi från studien.

Falter har nu kunnat tala med tre av de fyra barnen från hus 16. Deras uttalanden stämmer överens. De tydliggör hur fruktansvärd vardagen under "moderns" regim måste ha varit.

Barnen, två flickor och två pojkar, flyttade 2004 in i 70-talsbyggnaden i utkanten av anläggningen. Det yngsta var just två år gammalt, det äldsta sju.

Vid bilkörning, så berättar ett av dem, hade barnbymodern satt på dem en "älskar-dig-jacka". Det betyder: Hon band barnens händer bakom ryggen och fjättrade benen. När de skrek tejpade hon igen munnen på dem med tejp.

Barnbymoderns sanktioner var elakartade. Efter klockan 15 fick barnen inget mer att dricka, så att de inte skulle kissa i sängen. De låstes in i timmar på olämpligt sätt i sina rum eller i en korridor framför badrummet. Barnbymodern kallade det "vredehörnan". Toaletten ska ha varit reglad, berättar de drabbade idag. Det var "träning", hade deras omsorgsperson då sagt, "för att blåsan ska bli större".

Flera gånger var även småbarnen tvungna att gå "Bocki-Bocki-vägen". Det var en fotmarsch från Moosburg till Pörtschach och tillbaka igen. Ungefär två gånger sex kilometer lång. Barnens byx- och jackfickor syddes igen, eftersom en pojke en gång hade stoppat ner en kastanj. Barnbymodern ville inte det.

"Alla har vetat vad hon utsätter oss för, men alla har bara sett på", säger en av hennes drabbade. Liksom Katharina kompenserades även barnen från hus 16 åratal senare. SOS Barnbyar betalade varje barn 15 000 euro och terapikostnader. Ett sent medgivande för en länge förmodad skuld.

Ur dagens perspektiv skulle i detta fall "en polisanmälan ha behövt göras", besvarade SOS Barnbyar en förfrågan från Falter. "Att detta då underläts var ett misstag. Vi beklagar det uttryckligen."

För egentligen borde SOS Barnbyar ha känt till anklagelserna senast sedan 2015. Även delstaten Kärnten var sedan länge informerad. Då, åratal efter sin tid i barnbyn, packade de två pojkarna från hus 16 upp inför läkare på Landeskrankenhaus Klagenfurt. Åklagarmyndigheten lade dock snabbt ner sina förundersökningar mot barnbymodern. Anledningen enligt Falters information: Hon ska inte ha utsatt barnen för fysiska överträdelser uppsåtligen.

Moosburg är inget enstaka fall. Olämplig behandling i en barnby har även barn fjärran från Kärnten upplevt. När Falter-berättelsen gick runt i medierna, landade ett kuvert i redaktionens postlåda. Det innehöll ytterligare en studie. Den härstammar från år 2022. Återigen talar den om fysisk, psykisk och strukturell olämplig behandling i en barnby. Och återigen mörklade den verkställande ledningen den. Denna gång handlar det om Imst.

Imst är en plats som spelar en särskild roll i SOS Barnbyarnas historia. Här grundade Hermann Gmeiner 1951 den första anstalten för krigsföräldralösa, en modell som senare kopierades i mer än 500 byar världen över. Mitt i den idylliska tyrolska bergskulissen står än idag de små husen med träbalkonger. På fasaderna hänger plaketter som talar om det goda som här skulle ske. Men studien kastar en dyster skugga över denna harmoniska bild.

SOS Barnbyar bekräftar att studien finns och att den verkställande ledningen känner till de däri framförda anklagelserna. "Omfattningen av anklagelserna har varit känd sedan hösten 2021."

I åratal, så antyder underlagen, rådde i Imst ett "klimat av rädsla". Barn utsattes för fysiska överträdelser, stängdes in på olämpligt sätt och förödmjukades. De lärde sig att klagomål var meningslösa — inte sällan tvingades de till och med att förtiga lidna överträdelser.

I centrum för dessa anklagelser står två män: den dåvarande byledaren och en pedagogisk ledare, som beskrivs som chefens "högra hand". Tillsammans upprätthöll de ett auktoritärt system där skrämsel och maktmissbruk bestämde vardagen.

Anledning till studien om "Former av olämplig behandling i Barnbyn Imst" var en ljudfil från år 2021. Därpå ska man höra hur den pedagogiska ledaren försätter en ungdom i en hopplös situation. Pedagogen skällde ut barnbyflickan, attackerade henne verbalt "på det grövsta", säger personer som har hört inspelningarna.

Den ledande medarbetaren ska ha varit känd för att överskrida gränser och på olämpligt sätt trakassera kvinnliga kollegor. Icke desto mindre ingrep ingen i SOS-Barnbyn Imst — för stor var rädslan för konsekvenser.

Särskilt skakande är fallet med en ungdom som drabbades av allvarligaste olämplig behandling av en pojke från byn. När hon anförtrodde sig till omsorgspersoner ingrep cheferna. Istället för skydd fick flickan skuldtilldelning och tryck att inte göra polisanmälan. Den som stödde henne frystes ut. En kvinnlig medarbetare som ville anmäla fallet hotade ledaren med polisanmälan. Psykologisk hjälp för den drabbade flickan? Inte alls.

SOS Barnbyar bekräftar fallet. "Tillvägagångssättet då var utan tvekan felaktigt", skriver organisationen.

Studien skildrar ytterligare former av olämplig behandling: Barn låstes in i rum eller trycktes ner mot golvet. Mat ransonerades eller ströks som straff. Vissa barn fråntogs över natten sina förtrogna omsorgspersoner — med svåra följder för deras psykiska hälsa. Rester av en sedan länge överspelat trodd svart pedagogik dyker upp: Barn som kissade på sig togs underkläderna ifrån av pedagogerna, påstått för att de skulle lära sig att vara "rena".

Idag talar barnskyddsorganisationen om "grava struktur- och tillsynsproblem" i Imst. Man ska ha bearbetat missförhållandena efter att fallen blev kända. "Idag finns bindande kvalitets- och kontrollslingor med extern facktillsyn."

För andra av Falter granskade anklagelser föreligger ännu inga "säkrade" informationer, skriver SOS Barnbyar. Man vill dock gå till botten med dem. Även det fallet som ska ha tilldragit sig 2019. Byledaren och den pedagogiska ledaren "släpade" ett barn som visade ett aggressivt beteende till en låsbar idrottsplats. De fixerade det på marken, varvid de tryckte knät i korsryggen på pojken och vred armarna på ryggen.

Pojken var då tio år gammal. Dagar senare upprepades händelsen, denna gång ropade byledaren in en civilförsvarare. Chefen fixerade pojken vid händerna, civilförsvararen vid fötterna. Återigen dokumenterades fallet endast bristfälligt, återigen anmäldes det inte.

Fixering av barn är förbjudet i Österrike. I SOS-Barnbyn Imst, så heter det i studien, var fysiska överträdelser i form av våldsamt fasthållande, bortbärande och inspärrning sedvanligt.

Det var dagispedagogerna som slog larm. De anmälde fara för barnets bästa. Barnbyns ledning ska därefter ha tagit ut barnen ur daghemmet. "Vi kunde först på grund av dagisplikten hämta tillbaka dem, staden Imst har hotat med rättsliga åtgärder", rapporterade daghemmet i studien.

Flera gånger dokumenterar Imst-studien hur kvinnliga medarbetare ställde sig mot direktionsvåningen. Deras kritik kvävdes i sin linda. När en kvinnlig medarbetare framförde invändningar mot de "stränga umgängesformerna med barn", föreslogs en uppsägning i samförstånd för henne.

SOS Barnbyar sade 2021 upp den pedagogiska ledaren, från barnbyns chef skildes man trots hårda anklagelser i godo. Ett misstag, som organisationen medger: "Ur dagens perspektiv var detta förfaringssätt felaktigt. Vid grava anklagelser är det nödvändigt att avsluta anställningsförhållandet utan dröjsmål och med tydliga, konsekventa åtgärder."

Bilden som studierna tecknar är förödande: Inte bara var anklagelserna längre kända än medgivet och förmodligen ännu allvarligare. Missförhållandena koncentrerade sig inte bara på en SOS Barnbyar, utan bildade ett mönster på flera platser. Gång på gång täcktes och ignorerades det. Så har verksamhetsledningen Väst — ansvarig för Imst — tittat bort vid klagomålen över byledarens "oberäkneliga och oprofessionella" ledarstil. På nödropen från personalstyrkan reagerade den "aldrig", som det står i Imst-studien.

"Inte i alla fall" kunde barnen och de kvinnliga medarbetarna i SOS-Barnbyn Imst skyddas, medger barnskyddsorganisationen i ett svarsskrivelse till Falter. "Idag gäller skärpta anmälnings-, polisanmälnings- och tillsynsstandarder, regelbundna auditeringar samt obligatoriska barnskyddsfortbildningar." Under tiden har man anmält alla misstänkta fall till delstatsmyndigheterna i Tyrolen. Åklagarmyndigheten granskar likaså.

Men hur kunde det över huvud taget gå så långt att varken myndigheter eller allmänheten hade inblick i systemet Barnby? En ledande ex-medarbetare, som vill förbli anonym, talar om en "mörkläggningskult", uppbyggd av verkställande direktör Christian Moser själv. Moser arbetar sedan 1996 i organisationen, han leder den sedan 17 år.

I ett högt uppsatt kommittésammanträde där Moosburg kom på tal, ska Moser ha vägrat all information. Policyn löd: Vad som måste skyddas var varumärket SOS Barnbyar.

Gärna hade Falter talat med den verkställande ledningen. Men en intervju kunde av "organisatoriska skäl" (SOS Barnbyar) inte äga rum. Skriftligen lät man skicka detta statement: "När skyddet av barn kränks har vi inte uppfyllt vår kärnuppgift. Det lidande som barn har erfarit i SOS Barnbyars omsorg gör oss djupt berörda."

De barn som utsatts för olämplig behandling avspisades med ersättningar, studier som visade på olämplig behandling stuvades undan. Och förmodade förövare sades upp i samförstånd och med de bästa tjänstgöringsintyg. De tog sedan anställning i andra pedagogiska anstalter.

Inom SOS Barnbyar misslyckades alla säkerhetsslingor. Organisationen är uppenbarligen en hel bild utåt viktigare än förhållandena där inne. Men vad hände därutöver? Var fanns myndigheternas kontroll?

Delstaten Kärnten vill ha kontrollerat barnbyn flera gånger omsorgsfullt. Dessutom har alla anmälningar "i samband med den facktillsynsmässiga behörigheten granskats och motsvarande behandlats", heter det på Falter-förfrågan.

Uttalanden från tidigare delstatsanställda, som anmälde sig hos Falter, visar att man mycket tidigare hade kunnat ingripa — och måst. Det bekräftar till och med delstaten Kärntens instruktionsfria barn- och ungdomsombud, Astrid Liebhauser. Anklagelserna mot barnbymodern, säger hon till Falter, var "inte helt obekanta". Visserligen var SOS-Barnbyn Moosburg ett "slutet system". Mycket löstes internt. Med den nuvarande ledningen kan ungdomsombudet däremot "tala bra".

Fram till för några dagar sedan hade delstaten inte ens Moosburg-studien. Man ska "flera gånger" ha begärt den från SOS Barnbyar, skriver en taleskvinna. Nu låg den i brevlådan — fyra år efter att forskarna hade dokumenterat den olämpliga behandlingen.

Hur vårdslöst myndigheterna handlade visar också fallet P. Pedagogen arbetade fram till 2016 i Moosburg. Han tog bilder i oskyddat tillstånd av barnen och sparade dem på sin privata laptop, en av dem — den visar en liten pojke med blottat könsorgan — ska ha varit hans skrivbordsbakgrund. Byledaren och hans chefer visste om det. Men istället för att polisanmäla händelsen utfärdade de för mannen ett oklanderligt tjänstgöringsintyg.

Än idag arbetar han hos Kärntens barnvänner, i en ledningsfunktion i ett boende för ensamkommande minderåriga flyktingar. Laglig företrädare för barnen är delstaten Kärnten, som senast sedan Moosburg-studien måste ha känt till pedagogens beteende. Att mannen, en "riskperson", som studien kallar honom, fortsätter att arbeta med barn stör där uppenbarligen ingen.

"Beträffande utfärdandet av tjänstgöringsintyg hänvisas behörighetsmässigt till SOS Barnbyar", heter det från delstaten Kärnten knapphändigt. SOS Barnbyar ser försummelser hos sig själv: "Vi ser oss idag i ansvaret att aktivt medverka till att något sådant inte händer."

En barnskyddsorganisation som plågar barn som anförtrotts den. Ansvariga som duckar. Myndigheter som inte intresserar sig: Denna historia är en bankruttförklaring.

Därvid hade SOS Barnbyar bara behövt ta sig själv som förebild. När 2021 fall av olämplig behandling i internationella barnbyar blev kända satte barnskyddsorganisationen en kommission för bearbetning. Den leddes av Waltraud Klasnic, tidigare ÖVP-politiker och erfaren offerskyddsadvokat för kyrkan. Den 150 sidor tjocka rapporten behandlade fall av olämplig behandling i Bosnien-Hercegovina, Nepal, Peru, Sri Lanka och Uganda. SOS Barnbyar lade fram den öppet och firade sin förmodade transparens.

Vid samma tidpunkt försvann två studier i byrålådan. Denna gång handlade det om Österrike: om Moosburg och Imst.