Olämplig behandling och mörkläggning: »SOS Barnbyar hade kunnat förhindra mycket«

Historikern Horst Schreiber har redan 2014 i en studie beskrivit de missförhållanden som Falter avslöjade för två veckor sedan. Barnskyddsorganisationen har inte lärt något därav.

Intervju, FALTER 40/2025, 30.09.2025

Historikern Horst Schreiber i Innsbruck: "Offentlighet skapar tryck"

Innsbruck, Stafflergasse 10a. Här har SOS Barnbyar sitt huvudkontor. Den som vill blicka bakom den renommerade barnskyddsorganisationens murar måste dock gå fyra minuter längre. I Andreas-Hofer-Straße bor Horst Schreiber. Historikern är expert på barnbyar.

Schreiber har 2014 publicerat en utförlig studie: "Dem Schweigen verpflichtet." Den beställdes av SOS Barnbyar högst personligen. Man ville bearbeta det egna förflutna och dra slutsatser för nutid och framtid.

På knappt 250 sidor skildrar historikern hur barn och ungdomar från 1950 till 1990 i byarna utsattes för fysiska överträdelser och olämplig behandling. SOS Barnbyar var under lång tid angeläget om hemlighållande, många tecken på olämplig behandling i deras anstalter ignorerades systematiskt, sammanfattar han.

Schreibers studie från år 2014 kunde knappast vara mer aktuell.

För några veckor sedan avslöjade Falter en skandal: Fram till för några år sedan utsattes i minst två SOS Barnbyar barn och ungdomar för fysiska överträdelser, stängdes in på olämpligt sätt och misshandlades med sadistiska uppfostringsmetoder (utgåvorna 38/25 och 39/25). Det dokumenterar två hemlighållna studier från 2021 och 2022, utförda av Institutet för mans- och genusforskning i Graz.

Annorlunda än Horst Schreibers studie, publicerades de varken eller delades internt med pedagogerna. Tvärtom: Den verkställande ledningen av SOS Barnbyar har stuvat undan vetenskapsmännens expertis i en lösenordsskyddad mapp, sett den har bara en handfull människor.

Redan igen har SOS Barnbyar mörklagt det våldssystem som Schreiber redan fastställde utifrån åren 1950 till 1990 — och organisationen skulle förmodligen ha fortsatt att se åt ett annat håll, om inte en person hade vågat ge Falter en anonym indikation.

Efter tigandet går SOS Barnbyar nu till offensiv. Fallen av olämplig behandling i barnbyarna Moosburg (Kärnten) och Imst (Tyrolen) skulle ha "orsakat svårt lidande och utlöst stor berördhet", hette det den 22 september i ett utskick från den verkställande ledningen.

Däri tillkännagav barnskyddsorganisationen dessutom en "reformkommission". SOS Barnbyar vill nämligen granska och reformera "hela organisationen". Organet kommer med Irmgard Griss att ha ett prominent ansikte som ordförande.

Griss var president för högsta domstolen (OGH) och Neos-kandidat för förbundspresidentvalet 2016. Dessutom ledde hon justitieministeriets barnvälskommission, som 2021 granskade Österrikes avvisningspraxis av minderåriga.

SOS Barnbyar är angeläget om skadebegränsning. Den verkställande ledningen och styrelsen medger missförhållandena, lovar utredning. I ORF visade sig styrelsemedlemmen och ex-bankchefen Willibald Cernko förkrossad. Han var "möjligen inte vuxen uppgiften i detta detaljdjup". Framöver skulle, sade Cernko, fler barnskyddsexperter sitta i SOS Barnbyars kontrollorgan.

Vad som kvarstår är den bittra frågan varför det för denna insikt först behövdes Falters granskning. Slutligen kände SOS Barnbyars högsta chefer sedan länge till missförhållandena.

Men istället för att städa upp har verkställande direktör Christian Moser, sedan 17 år i spetsen för organisationen, betalat de drabbade höga ersättningar — förmodligen från donationsintäkter som egentligen skulle ha sörjt för barnens skydd. Medan han överförde beloppen utsattes i barnbyarna barn vidare för olämplig behandling.

Under tiden har åklagarmyndigheten kopplats in. Den utreder mot medarbetare och kvinnliga medarbetare vid SOS Barnbyar på grund av olämplig behandling av minderåriga — och mot de kärntnerska delstatsmyndigheterna på grund av misstanke om tjänstemissbruk. De ska inte ha vidarebefordrat polisanmälningar och under åratal sett åt ett annat håll.

Därvid skulle de ansvariga just vid barnbyarna ha behövt titta mycket noggrant. De patriarkala strukturerna som främjar olämplig behandling och samtidigt mörklägger den, hade Horst Schreiber redan för tio år sedan nedskrivit.

Vissa barnbyar, skrev han, är farligt slutna system. Studien är tillgänglig i bokform överallt, SOS Barnbyar presenterar bearbetningen stolt på sin webbplats.

Och trots detta: Åratal senare finner studieförfattarna i SOS Barnbyarna Moosburg och Imst samma bild. Varför har barnskyddarna inte lärt sig något av Schreiber-studien? Varför är barnbyarnas koncept egentligen så toxiskt? Och varför håller organisationen järnhårt fast vid det?

Svar på dessa frågor levererar inte SOS Barnbyars verkställande ledning, med vilken Falter gärna hade talat. Utan historikern Horst Schreiber.

Falter: Herr Schreiber, 2014 kom Ni i Er historiska studie om barnbyarna mellan 1950 och 1990 till följande slutsats: SOS Barnbyar förtiger våld mot barn, ignorerar indikationer och murar gentemot offentligheten. I Moosburg och Imst rådde dessa förhållanden, som vi idag vet, fram till för några år sedan. Hade Ni hållit det för möjligt?

Horst Schreiber: Egentligen inte. Det var redan 2014 överraskande att det fortfarande fanns byar som leddes hierarkiskt, i vilka byledaren hade mycket makt och där varumärkesskydd stod före offerskydd. Efter min studie infördes en hel rad av förbättringar och jag hade intrycket att de ansvariga ville göra ett brott med det förflutna. Men uppenbarligen råder ännu alltid denna maktkamp i organisationen, mellan de envist fasthållande krafterna, som identifierar sig starkt med den delvis ståndsstatliga modellen som SOS Barnbyar-grundaren Hermann Gmeiner från slutet av 1940-talet har implementerat, och reformatorerna som vill ändra något.

Falter: Borde det få de ansvariga att tänka efter att två nya studier visar exakt samma våldsmönster som Ni påpekade för åratal sedan?

Schreiber: Ja. I hela den offentliga diskussionen som jag hittills har följt saknar jag för mig: Vem var inom den högsta ledningen — alltså verksamhetsledning, verkställande ledning, styrelse — ansvarig därför? Det kommer säkert att finnas protokoll. Det är viktigt att organisationen inte bara tittar på byledarnas roll, utan också på de högsta våningarnas.

Falter: SOS Barnbyar har 2014 hanterat Er studie transparent, den publicerades till och med som bok. De två studierna, om vilka Falter nu har rapporterat, mörklades däremot av SOS Barnbyar — tvärtemot studieförfattarnas rekommendation. Inte ens internt fick människorna se papperet. Hur förklarar Ni Er detta?

Schreiber: Förklarligt är detta endast därmed att en liten, envist fasthållande krets i ledningsnivån fortsatt driver igenom sin vilja. Ur min synvinkel måste jag dock också säga: När man som vetenskapsman gör en studie som undersöker våld och visar att det finns systemiska missförhållanden, då får man själv inte heller känna sig förpliktad till tystnad.

Falter: Ni skulle alltså inte ha hållit Er till den tystnadsklausul som författarna har undertecknat?

Schreiber: Nej. När jag fick uppdraget var det från början klart: Jag gör det bara om studien utan censur omedelbart kommer ut till offentligheten. Vid de båda nya studierna visste man redan innan att det hade funnits våld. Då kan man sig som forskare egentligen inte förplikta till hemlighållande.

Falter: Mörklagda blev studierna dock av den verkställande ledningen. Den argumenterar nu att man har tigit för att undvika risken för en re-traumatisering. Är det ett plausibelt argument?

Schreiber: Det stör mig oerhört. Det är på gränsen till hyckleri. Vad händer när vi för ut våldet i offentligheten? Det uppmuntrar drabbade att anmäla sig. Hade organisationen offentligt transparentgjort sina studier, skulle potentiella offer ha anmält sig mycket tidigare.

Falter: Efter att Falter har rapporterat om studierna: Vad skulle SOS Barnbyar omedelbart ha behövt göra?

Schreiber: SOS Barnbyar skulle ha behövt medge ett systematiskt misslyckande, inte bara be om ursäkt, utan aktivt gå fram till barnen. De ansvariga skulle ha behövt säga till dem: "Vi vill höra från väldigt många av er vad som har skett." Och sedan måste SOS Barnbyar ge alla enheter i uppdrag att bli aktiva och gå igenom de tidigare bybarnens kartotek. Sedan studierna har minst tre år förflutit, under vilka mycket mer hade kunnat göras och förhindras.

Falter: Men SOS Barnbyar har dock nu inrättat nya ombudsmannaställen.

Schreiber: Det är för lite. SOS Barnbyar kommer att behöva överväga med vilka trovärdiga människor man vill gå in i byarna för att tala med alla.

(Intervjun fortsätter med ytterligare frågor om rättsliga konsekvenser, moraliska skador, faran för barn och ungdomar, samt jämförelser med tidigare fall.)